Ensam vandrare ödeslång väg
Plågad dåtid ovisst mål
En man av tiden funnen hård
Ve den som står honom framför
En skugga kall en öde själ
Offer för hjärta kallt
Smyger sig nära ensam vandrare
Frusen andedräkt stank av död
Så! En strid! En batalj!
Ensam vandrare rakryggad står
Samma hans stål och ögon glimma
Ropen skalla bladet vina!
Fienden sårad marken färgas
Raseriet utsläppt, bärsärkens sång
Helgon skälva demoner dansa
Ensam nu på sin ödesgång
Mörka natten ljuset flyr
Vargar yla i månskensland
Men ensam vandrare räds ej gryning
Stål i hand hans öde bestämt
Kroppen värker, sinnet matt
Striden över, men resan intakt
Ensam vandrare blickar fram
Mot gryningen, en ny strid, en ny hamn
Så! En strid! En batalj!
Ensam vandrare rakryggad står
Samma hans stål och ögon glimma
Ropen skalla bladet vina!
